Nyss satt jag och fixade och donoade med ungdomsgruppen på Eskilstuna Brukshundklubb och skickade ut vårens schema. Samtidigt passade jag på att skicka ut ett mail till alla mina tio intresseanmälningar till Rallylydnadskursen jag ska ha i vår, så himla kul att det är så många som ha anmält sig! Jag hoppas verkligen att alla vill vara med när vi är framme vid kursstart, det ska bli så roligt!
Nu för tiden är det sällan jag sitter vid datorn när jag läser min mail eller facebookar, men just idag så gjorde jag det för det är enklare när man ska hålla på med utskick till nya kontakter och när det ska bifogas filer. När detta var klart kikade jag runt lite i inkorgen, jag är ju en hamster både när det gäller online och fysiska prylar så jag har ju då Alla mina mail sedan 2005 kvar..
 
Hamnade inne på kategorin "skola och sånt" och där hittade jag lite smaskiga konversation från mitt första och enda stora bråk jag någonsin har varit inblandad i. Jag har aldrig någonsin, varken innan eller efter detta bråk, blivit så kränkt av någon eller några som jag blev då. Jag kan fortfarande känna det där agget inom mig när jag ser personerna i fråga och trots att detta var 2007 och det nu nästan exakt gått 7 år sedan så kom massor av känslor tillbaka från den dagen vi hade vårt stora möte på skolan angående det här bråket.
 
Eller bråket, det är fel ordval, det var snarare ett påhopp och jag tyckte det var mest jobbigt. Mötet var långt ifrån min idé och jag ville bara gå hem därifrån, jag satt där för att jag var tvungen av mina lärare. För jag hade nämligen bestämt mig, den människan kommer jag aldrig mer prata med. Jag vet att det är långsint och att det kanske är att överdriva, men jag ser ingen anledning i att ens tänka tanken att prata med en människa som har kränkt mig så djupt.
 
Samtidigt när jag får mina arga känslor tillbaka värms mitt hjärta av tanken på mina fantastiska underbara vänner som ställde upp för mig den dagen.  Tre av dessa fantastiska tjejer som jag fortfarande har nära kontakt med och som idag är mina allra bästa och närmsta vänner. Jag kommer aldrig glömma vad dom gjorde för mig under den perioden och hur de sedan dess alltid funnits vid min sida. Idag, 7 år senare, är jag så otroligt stolt över mig själv att jag vågade avsluta kontakten med människor som bara fick mig att må dåligt och istället fokusera på dessa fantastiska människor som än idag är mina vänner. 
Ni tre vet precis vilka ni är och jag är så otroligt glad att ni valde att tro på mig och tycka om mig för den jag var. och den jag fortfarande är!
Jag älskar er!
 
 
 
 

1 kommentarer

Tilde

09 Feb 2014 20:33

<3

Kommentera

Publiceras ej