Jennie

Det är dags för en ny kategori, min andra någonsin, i denna blogg som jag har haft sedan mitten av 2007. Det är ett helt nytt kapitel i mitt liv tillsammans med Micke och det kommer ta upp mer tid än vad någonting annat någonsin har gjort.

Allting började egentligen sommaren 2008 när jag sommarjobbade på ett jobb där den där killen med skånsk dialekt jobbade. Alla på jobbet pratade om skåningen men jag pratade aldrig med honom, jag såg han bara åka förbi på sin truck, alltid med ett leende på läpparna. Så när han den där kvällen i november kom fram till mig på Harrys och sa hej, blev jag mäkta förvånad att han överhuvudtaget kände igen mig. Innan jag gick hem från Harrys den kvällen hade den där killen, som jag nu visste hette Micke, fått mitt nummer. Jag kunde aldrig för mitt liv föreställa mig att jag skulle höra av honom någonsin igen, men tji fick jag när han redan dagen efter ringde mig för att prata! Det visade sig att den här killen med skånsk dialekt var en fantastiskt snäll och rolig människa. Efter den kvällen i november följde veckor av ständig kontakt och träffar innan vi den 14 januari 2009 blev vi på riktigt.

Idag, snart 5.5 år senare, har vi varit med om mer än vad jag någonsin kunde ana. Efter tre år flyttade vi ihop och för snart 6 månader sedan förlovade vi oss. Micke är min andra halva och han känner mig utan och innan. Hur arg, ledsen, besviken eller sårad jag än är, oavsett orsak, vet han alltid vilka knappar han ska trycka på för att få mig att le. Han är den jag berättar allt för och det värsta jag vet är när han inte är hemma för då känner jag mig inte riktigt hel!

Att vi en dag vill ha barn har vi länge pratat om, men vi har alltid varit överens om att det måste vara rätt tid. En av mina bästa vänner har alltid sagt till mig att jag är en planerare och det stämmer, för jag ville utbilda mig först, jag ville flytta hemifrån, jag ville hinna bo ett tag hemifrån och jag ville ha ett fast jobb. I somras slog vi slag i saken och jag skrotade mina piller, jag saknar dom inte en sekund för jag tror inte man förstår vad dessa piller gör med ens kropp förrän man slutar äta dom! Efter många månader som kändes oändliga kom äntligen det tillfället när jag var mer sen än endast några dagar och vi bestämde oss för att testa. Jag hade redan testat någong gång innan men den här gången hade jag satt en gräns på antal sena dagar Innan jag fick testa. Tillfället kom i mars och lyckades pricka in en dag kl 4.30 samma dag som vi skulle åka iväg till Helsingborg så fort jag slutat jobbet för dagen. Både jag och Micke var uppe tidigt för att packa det sista innan jobbet och jag vågade inte titta på testet. När tiden var ute och jag gick tillbaka till badrummet för att kolla på testet möter jag Micke i dörren och hans leende sa allt, äntligen var det vår tur!

Efter oändligt långa dagar i Helsingborg och ett extra test för säkerhetsskull kom vi tillbaka till stan och berättade för våra närmsta familjemedlemmar genom att lämna en present med en kotte i tillsammans med en lapp från Kotten som hälsade på sin nya familj.  Det preliminära födelsedatumet räknades ut till den 18 november, med andra ord min 25 årsdag.

Vi insåg att det nu startar ett helt nytt kapitel i vårt gemensamma liv och det är här sagan om Kotten börjar!