<3

You raise me up, so I can stand on mountains,
You raise me up, to walk on stormy seas.
I am strong when I am on your shoulders;
You raise me up to more than I can be


en tankeställare mitt i stressen

Jag har verkligen jättemycket att göra just nu och känner mig småstressad mest hela tiden. Det är påfrestande att hela tiden känna att det finns mer att göra och samtidigt veta att jag åtsidosätter människor varje dag som går när jag inte hinner vara social. Men det är svårt att få tiden att räcka till och jag är rent utav spyfärdig på att bo i kartonger. Därför valde jag att ta långhelgen till att ordna i lägenheten och svisch så var de sociala möjligheterna borta. Men vi börjar få det väldigt fint nu och jag har de här tre jobbfria dagarna koncentrerat mig på en hel del andra uppgifter jag måste få klart i veckan.
Jag undrar för mig själv hur jag alltid lyckas skjuta upp allting till sista stund? Ibland tror jag att jag behöver den kicken av att få panik för att verkligen kunna formulera mig med vettiga ord och få ner svarta tecken på det vita pappret.

Jag har äntligen kunnat börja pricka av saker som börjar bli klara och det känns bra.
Jag har också fått mig en tankeställare mitt i min stress och irritation över allt jag tagit på mig och som ska göra.
 
Genom att återigen fått en hint om hur skört livet är inser jag att det finns viktigare saker än att stressa och hur viktigt det är att man ska ta hand om varandra.
Så gör det
Sluta stressa (det ska jag göra N U ) lev i nuet och ta hand om varandra och njut av att ha varandra i närheten. Livet är det vackraste som finns och jag tänker aldrig sluta uppskatta det!

En månad och ett nytt kapitel i livet

Exakt en månad har gått sen det senaste inlägget och jag tänkte satsa på en uppdatering av mitt liv, för nu har det hänt grejer!

Jag har flyttat och lämnat min trygga familjehem för att stå på egna fötter. Efter att ha varit tillsammans med Micke 3 år (och på dagen komiskt nog 3 månader) var det dags att skapa vårat första gemensamma hem. Flyttlasset gick snabbt och effektivt, tack alla som hjälpte till med flytten. Äntligen fick vi komma in i våran fina lägenhet som är totalt nyrenoverad. När vi var på visningen av lägenheten i januari sa våra hyresvärdar att vi skulle få nya tapeter och nymålat tak. Detta blev i slutänden inte bara nya tapeter och ny färg i taket utan det slutade med att alla målade ytor var nymålade, nya köksluckor, nya garderober, nytt golv, ny toalettstol, nya fönster, nymålade dörrar, ny fläkt i köket, ny spis, ny kyl och frys och ny diskmaskin. Det är som en dröm och våra hyresvärdar är fantastiska, vilken känsla att få bo i en lägenhet som är tipptopp!

Jag har fått jobb och gick på så sätt från att vara en arbetssökande till att bli erbjuden en heltidstjänst i höst. Som guldkant på tillvaron är detta jobb på min gamla vfu-plats tillsammans med den personalen och jag kunde inte ha fått en bättre start på mitt arbetsliv än detta! Nu när jag har vickat där under våren har jag känt hur bra jag trivs i arbetslaget som färdig lärare, precis som jag trivdes när jag var deras student och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att starta upp nästa läsår än på den skolan i det arbetslaget!

Jag har en egen bil. Jag har en gång i tiden ägt en alldeles egen liten peaugot, men som jag sålde och istället köpte in mig på mamma och pappas volvo då den passade bättre till mitt stora hundíntresse med ett säkrare utrymme för mina bästa vänner. Nu när jag väl bodde ihop med Micke insåg jag att en tredjedel i en bil inte rktigt räcker när vi är två aktivia människor i ett hushåll som dessutom jobbar åt varsitt håll i stan så bestämde vi oss för att köpa en egen bil till mig. Det har alltid fungerat väldigt bra att dela bil med mamma men självklart blir det lättare när vi har varsin! Micke hjälpte mig att leta och vi hittade en för dagen nybesiktad Volvo 740 combi till ett väldigt lågt och överkommligt pris. Bilen är en 92a och är otroligt fräsch innuti, äntligen har jag min alldeles egna combi. Mellanvägg i bakluckan ordnade pappa åt mig och jag har hundgrindar står och väntar i Bälgviken hos några fina vänner som erbjöd dom till ett kanonbra pris åt mig, det kan inte bli så mycket bättre än så här.  Micke kommenterade bilköpet med " det är klart att du måste ha en ordentlig bil till alla tävlingar du ska åka på och alla gånger i veckan du åker ut till brukshundklubben". Jag älskar hans inställning!


Hundgallerian

Igår shoppade Frazze i Hundgallerian för andra gången! Han är en himla väluppfostrad hund denna grabb och vid första handlingen köpte han en mini boll i ett snöre och denna gång handlade han en gul tandborste och en gul klicker.
Tandborsten gjorde succé och Frazze sprang runt med den under dagen i munnen mest hela tiden.
Jag har, av erfarenhet, lärt mig att det brukar fungera väldigt bra med tandborstningen, när man gör det till en rolig grej för hunden. Så fort något är roligt blir hundarna som tokiga, roliga saker är det bästa de vet!

Jag tänkte att Frazze, genom att faktist få leka med tandborsten och bita på den, skapar sig en positiv bild av tandborsten innan jag börjar pilla i munnen på honom med en tandborste. Vi tränar redan minst tre gånger om dagen med att peta i munnen då han skriker som en galning bara man försöker känna efter. Det är en träningssak det här med att få peta överallt, men jag satsaer på att lyckas!

En klicker, som jag nämnde, är också inköpt och jag har så smått börjat klicka in honom lite. Jag är inte helt hundra hur det är med att använda klicker på så pass små valpar. Jag ska vända mig till kunnig personal på klickerområdet innan jag börjar på allvar, jag är tipp taggad på att klicka in Frazze då han verkligen bjuder på sig själv många gånger!


Tjingeling!


Bara för att man är en liten ras är man ingen liten hund

Jag är imponerad över hur en sådan liten hund som Frazze, kan ha så himla mycket vilja och energi i sig.
Koppel, halsband och seleträning har inte varit några problem, från dag 1 har Frazze totalt struntat i att han haft något på sig och bara accepterat detta direkt. Han får hänga med ut på promenaderna med Zigge och Nizze och det är snabba ryck i de små tassarna! Trots att han blir trött och inte orkar gå mer, gnäller han som en galning så fort han kommer upp på armen för att han vill ner igen och gå med de stora grabbarna.
Jag känner att jag måste stoppa Frazze lite i hans vilja att gå så pass mycket, jag tror han blir motiverad att gå mer än vad han egentligen orkar tack vare att han har Zigge och Nizze som sällskap.

Dock gillar jag tanken på att Frazze avskyr att sitta på armen, det är så det ska vara! Man blir inte mindre än vad man gör sig.. och Frazze är ju som sagt min tuffing och ska minsann vara som de stora killarna!

Fast nu sover tuffingen som en stock i sitt lilla hus han har. Det är en tygbur jag köpte som har sidor gjorda av nät vilket gör att han ser ut åt alla håll och som är öppet både på ena kortsidan och i taket. Frazze älskar buren och sover alltid där i, han verkar gilla den tryggheten fyra väggar ger!




kloka ord

En vän till mig skrev det här i sin blogg och jag föll för texten direkt.
Det träffar en mitt i prick och jag var tvungen att fråga om jag fick låna det till min blogg!
Tack Jenny för att jag fick låna denna text från din blogg Posiitiiv

Läs, begrunda, fundera och ta åt er. Hur vill du leva ditt liv?

Hur är det egentligen.
Ska man rätta sig in i ledet och stå fint i kö eller ska man böja på ryggen, kolla ner i marken efter nya stigar och guldkorn som ligger utspridda mellan personerna som står? Ska man smyga förbi kön, där alla står så fint i led, eller bara stå där?

Ska man ändra sig själv för att det är så "idealet" ska vara, bete sig, se ut, eller ska man våga vara sig själv och köra på sitt eget rejs?

Ska man sätta masken framför huvudet som så många andra eller lägga undan den och visa vem man verkligen är?

Ska man våga låta korthuset rasa för att lära, se vilka kort som är svaga och sen bygga upp ett nytt, bättre och stadigare hus?

Ska man låta folk sätta sig på en eller inte? Ska man stå ut med den fysiska/psysiska smärtan av vikten från dom man har i knät? Fysiskt sett kommer du ju klara det. Kroppen kommer inte gå sönder. Men psysikt kommer det göra ont as hell! Är det värt det?

Ska man gång på gång låta sig bli nertryckt av andra personer, när ska man inse att det är nog?

Ska man låta sig formas av hur folk i din omgivning vill att man ska vara eller ska man stå på stadiga ben?

Ska man känna att man måste vara någon man inte är med folk man umgås med, har man kommit rätt då?
Eller ska man leta vidare och vara med dom som det verkligen klickar till mellan och du vet att den här personen vill jag inte släppa och du tvivlar inte på det en enda sekund?

Ska man låta andra bestämma vad man ska ha på sig eller ska man kunna gå och känna sig trygg, säker och bekväm?

Ska man låta sig själv göra misstag för att lära av dom eller ska man vara så försiktig. försiktig så tillslut vågar man inte göra någonting alls?

Ska man verkligen dömma folk efter utseedet innan man lärt känna personen ordentligt?
Ska man verkligen dömma någon överhuvudtaget?

Ska man våga ha självförtroende,
följa sina drömmar, göra det man verkligen vill, det man tycker är kul, det man mår bra av och vara med dom som gör en glad, som man trivs med eller ska man rätta in sig i ledet och låta omgivningen ta över?


mr fearless!

Frazze lever loppan och är världens busigaste. Redan när han bodde kvar hos uppfödaren konstaterade vi att det skulle bli något att bita i den här valpen. Färsta dagarna hemma var det riktigt lugnt och allt han gjorde var i lagom mängd.
Nu är smekmånaden slut och han har visat sitt rätta jag, han är ett litet monster som hittar på det mesta med glimten i ögat.
Frazze har jag fått för mina synders skull säger dom, men jag är taggad! En hund med denna energi finns det massor att arbeta med.  Dessutom ska han ju bli min brukshund och för att stå upp mot de stora grabbarna och brudarna på klubben är det nog inte helt fel att ha lite ruter i sig!

Frazze verkar inte vara rädd för något än så länge och han är otroligt snabblärd.

En valps energi går i minst 200 km/h men plötsligt tar det stop och då sover han som en stock några timmar. Då blir det nästan lite tråkigt här hemma istället!



Välkommen hem Frazze <3

I slutet av november fick jag veta att mamman till min framtida valp löpte och var parad. I början av Januari fick jag veta att det till 100% var smått i magen och den 31 Januari föddes han, min lilla kille!
Efter 8 veckors olidlig väntan är han äntligen här!!

Välkommen
Suchons Fantastic Fearless Franz 
Frazze
till gänget, familjen och flocken!!
Jag ser i fram mot att lära känna dig kompis!♥


spring??

Tog ut hundarna på tomten nyss för att få njuta av den fina solen och jag tänkte att killarna skulle få springa av sig lite.
Efter den obligatoriska kissningen däckade dom i varsitt hörn av tomen på gräsmattan, så mycket för att springa av sig!


Melodifestivalen när den är som bäst

Jag kollar aldrig på deltävlingarna i melodifestivalen och inte andra chansen heller för den delen. Jag tycker det blir för långdraget och segt helt enkelt, melodifestivalen är en mysig tillställning men det räcker med två timmar en gång per år.
Därimot vid själva melodifestivalkvällen bänkar jag mig framför teven och i år hade jag tre favoriter som jag inte kunde välja mellan; Loreen, Ullrik och Danny. Kvällens resultat visade på 1:a Loreen, 2:a Danny och 3:a Ullrik, topp tre med andra ord!
Mission complete, lite musiköra har jag fått efter min begåvade storebror tydligen.

Idag har jag lyssnat på melodifestivalen i nonstop princip och har självklart några favoritlåtar, det är som om dom är bättre när hela stohejjet är över.

Som om jag inte skulle få nog av det på jobbet där Shan Banan och Danny går på repeat repeat repeat repeat....

 


<3


I’m feelin’ great
Right here beside you
that’s where I will stay


Torsdagspannkakor

Pappa bjöd på pannkakor idag så vi packade in oss hela gänget för att åka och smaska den typiska torsdagsmaten. Jag slutar aldrig bli fascinerad över Zigges val av favoriträtter. För er som inte vet, tigger Zigge nästan nästan aldrig vid bordet. Trots att han alltid får smaka allt jag äter när vi är ute på tävlingar och andra äventyr, vet han skillnaden och låter bli att tigga när vi är hemma vid köksbordet. Men, när det kommer till pannkakor kan han bara inte motstå den fantastiska lukten som han nos sniffar upp och han sitter som klistrad vid bordet och ibland kan han till och med småskälla lite. För pannkakor! Jag undrar jag, vad det är i den ihopblandade smeten av mjöl, mjölk och ägg som får han att glömma all hyffs han har och helt enkelt vara förtrollad av de bruna platta mjuka sakerna på bordet. Zigge älskar pannkakor, med hel klar majoritet över allt annat som han, i sin form av hund, kanske borde avguda istället som till exempel korv, köttfärs, kyckling, blodpudding osv osv. Men det är ju Zigge helt enkelt, det får väl duga som förklaring.


Vårsol

Idag är det strålande sol ute och en värme som påminner väldigt mycket om vårvärme. För mig är våren på gång och jag skulle inget hellre än att vara ute hela dagen i detta väder, självklart då med hundarna som sällskap och träna, promenera och bara vara. Det hade nog gott, om det inte hade varit för att marken är som en sjö och det går knappt att gå någonstans utan att trampa i vattenpölar. Inga problem kanske man tänker, det är ju faktist H u n d a r. Visst har jag hundar, hundar som både tävlar och tränar på en brukshundklubb, hundar som en gång varje vecka badas vilket borde göra dem vana vid vatten, hundar som hänger med på allt jag gör och hundar som faktist är ganska uppfostrade och inte alls speciellt bjäbbiga trots sin lilla dvärghundsstorlek. Men det är också hundar som hatar att bli blöta om tassarna, hundar som hoppar över vattenpölar för att slippa gå i vattnet och hundar som med andra ord tvärvägrar att gå längre än till staket eftersom gatan är en enda stor vattenpöl.
Så var det med det fina vårvädret, solen lyser ju faktist fint in genom fönstret också!


uppryckning

Har lyckats hamnat i en sådan där dal igen med mitt bloggande. Jag vill så gärna men tiden räcker liksom inte till att sätta sig ner och skriva en vettig text här, trots att det rycker i fingrarna.
Det har hänt väldigt mycket sen sist jag skrev och framförallt måste jag börja med att jag överlevde examinationen med glädje och dessutom ett godkänt examensarbete. Jag har alla poäng registrerade och är helt enkelt Klar. Så helt plötsligt, efter 3½ år på högskolan och 16½ år i skolan utan stopp så är jag klar med en egen yrkestitel, något jag kan ta mig framåt med i livet. Lärare för grundskolans tidigare år med inriktning språk och språkutveckling 210 högskolepoäng. Det känns stort, trots att det har gått 6 veckor nu har jag inte riktigt fattat det. Att jag är en lärare. Jag nådde min dröm och blev det jag alltid sagt att jag ska bli.

Samma dag som jag klarade examinationen ringde de från min gamla partnerskola där jag haft all praktik under min utbildning och det visar sig att de vill ha mig på jobb från och med dagen efter på obestämd tid. Så där har jag varit nu sen dess, med lite olika uppgifter då jag varit lite olika personer under veckornas lopp. Det har verkligen varit en kanonstart och väldigt utvecklande där jag varit i både förskoleklassen, fritids, i åk 1, 2 och 3 under de här veckorna. De två sista veckorna var jag vikarie för klassläraren i åk 2 och det var sannerligen en utmaning att få stå där med en egen klass alldeles själv för första gången. Dessutom fick jag fria händer, vilket var underbart, så i två veckor fick jag planera och genomföra lektioner helt efter vad jag själv ville göra och hur i de olika ämnena. För varje gång en lektion gick i lås, för varje gång jag kände att jag fångade eleverna byggdes självförtroendet på och jag tycker verkligen att det gick mycket bättre än vad jag själv trodde. De här två veckorna var verkligen kanonbra för min utveckling och jag känner att det var en superstart efter att jag blev klar!

Nu är det sportlov så nu är jag hemma. Det känns tomt helt plötsligt, så snabbt man vänjer sig! Så får vi se vad som händer sen!

Bortsett från jobbet så har vi en hel del mer på gång, en del hemliga saker, ett lägenhetskontrakt påskrivet, en soffa beställd och betald, en ny stor säng med 5 delar betald och hämtad, ett bort på g från fina vänner och tapetplanering tills lägenheten ska totalrenoveras innan vi flyttar in. Jag har blivit erbjuden att ha en kurs i vår på Eskilstuna Brukshundklubb som jag fortfarande grubblar på om jag kan få med i min redan fulla almanacka, ungdomssektorn byter namn till ungdomsutskottet och från och med i år är det jag och Johanna som styr och vi har hela våren planerad nu. Nizze är anmäld till en lydnadstävling och Zigge ska börja ställas ut i veteranklass i sommar. Välkommen våren, nu är jag taggad!

 


Examination, en sak man måste ta sig igenom!

1 veckas uppehåll med bloggen. min enda förklaring är att jag är helt dränkt i de sista skoluppgifterna, hur kan det kräva så mycket när det bara är några få dagar kvar tills skolan är slut?
Har varit och är fortfarande toknervös för allt som har med examineringen att göra, men samtidigt känner jag mig riktigt peppad på att bli klar med detta, få det överstökat och äntligen ha den här c-uppsatsen bakom mig. Tidigt i höstas förklarde vår lärare för oss hur det går till vid en Doktorering, det vill säga när en person har forskat i flera år och ska bli godkänd som en doktorant i sitt ämne. Egentligen är personen redan godkänd och egentligen kan man anse att personen är klar och hans uppsats är till och med upptryckt och inbunden. Men själva doktorerings tillfället där det finns opponenter som ska ifrågasätta och examinatiorer som ska examineras måste genomlidas för att personen i fråga ska få det svart på vitt, att den har doktorerat och allt vad det innebär (jag är inte speciellt insatt i detta men ungefär så beskrev läraren att det går till)

Till detta drog vår lärare paraleller med våran examinering på vår C-uppsats. Vi är Egentligen färdiga lärare, att vara med på examineringstillfället gör oss egentligen inte till mer och bättre lärare än vad vi har utvecklats till genom de här 3½ åren. Men! Att skriva C-uppsatsen och att vara med på examineringstillfället är en grej man Måste gå igenom, för att få det svart på vitt. Få det på ett papper att man faktist är lärare, för att få sitt examensbevis på att man är en utbildad och behörig lärare.

Så med andra ord, det här som jag är så otroligt nervös för som jag grubblar på hela tiden och som jag med en skräckblandad förtjusning ser fram i mot att klara av. Det är egentligen bara en grej som vi måste ta oss igenom, lida igenom bara för att det ska vara så. för att Sen få det svart på vitt.
Med andra ord Borde det alltså bli bra, det borde fungera och jag borde kunna klara av det. I morgon då tar jag ett stort djupt andetag och gör mitt allra bästa och hoppas på att det räcker fram. Att jag klarar av att göra den där saken som är bara för att det ska vara där liksom!
Pepp pepp!

Om

Min profilbild

Jenniie

En hundmänniska ut i fingerspetsarna och nyexaminerad lärare. Jag älskar mitt liv och möter varje dag med ett leende på läpparna! Allt är möjligt, bara man vill!

RSS 2.0