Jennie

Jag är imponerad över hur en sådan liten hund som Frazze, kan ha så himla mycket vilja och energi i sig.
Koppel, halsband och seleträning har inte varit några problem, från dag 1 har Frazze totalt struntat i att han haft något på sig och bara accepterat detta direkt. Han får hänga med ut på promenaderna med Zigge och Nizze och det är snabba ryck i de små tassarna! Trots att han blir trött och inte orkar gå mer, gnäller han som en galning så fort han kommer upp på armen för att han vill ner igen och gå med de stora grabbarna.
Jag känner att jag måste stoppa Frazze lite i hans vilja att gå så pass mycket, jag tror han blir motiverad att gå mer än vad han egentligen orkar tack vare att han har Zigge och Nizze som sällskap.

Dock gillar jag tanken på att Frazze avskyr att sitta på armen, det är så det ska vara! Man blir inte mindre än vad man gör sig.. och Frazze är ju som sagt min tuffing och ska minsann vara som de stora killarna!

Fast nu sover tuffingen som en stock i sitt lilla hus han har. Det är en tygbur jag köpte som har sidor gjorda av nät vilket gör att han ser ut åt alla håll och som är öppet både på ena kortsidan och i taket. Frazze älskar buren och sover alltid där i, han verkar gilla den tryggheten fyra väggar ger!

Jag kollar aldrig på deltävlingarna i melodifestivalen och inte andra chansen heller för den delen. Jag tycker det blir för långdraget och segt helt enkelt, melodifestivalen är en mysig tillställning men det räcker med två timmar en gång per år.
Därimot vid själva melodifestivalkvällen bänkar jag mig framför teven och i år hade jag tre favoriter som jag inte kunde välja mellan; Loreen, Ullrik och Danny. Kvällens resultat visade på 1:a Loreen, 2:a Danny och 3:a Ullrik, topp tre med andra ord!
Mission complete, lite musiköra har jag fått efter min begåvade storebror tydligen.

Idag har jag lyssnat på melodifestivalen i nonstop princip och har självklart några favoritlåtar, det är som om dom är bättre när hela stohejjet är över.

Som om jag inte skulle få nog av det på jobbet där Shan Banan och Danny går på repeat repeat repeat repeat....

 

Pappa bjöd på pannkakor idag så vi packade in oss hela gänget för att åka och smaska den typiska torsdagsmaten. Jag slutar aldrig bli fascinerad över Zigges val av favoriträtter. För er som inte vet, tigger Zigge nästan nästan aldrig vid bordet. Trots att han alltid får smaka allt jag äter när vi är ute på tävlingar och andra äventyr, vet han skillnaden och låter bli att tigga när vi är hemma vid köksbordet. Men, när det kommer till pannkakor kan han bara inte motstå den fantastiska lukten som han nos sniffar upp och han sitter som klistrad vid bordet och ibland kan han till och med småskälla lite. För pannkakor! Jag undrar jag, vad det är i den ihopblandade smeten av mjöl, mjölk och ägg som får han att glömma all hyffs han har och helt enkelt vara förtrollad av de bruna platta mjuka sakerna på bordet. Zigge älskar pannkakor, med hel klar majoritet över allt annat som han, i sin form av hund, kanske borde avguda istället som till exempel korv, köttfärs, kyckling, blodpudding osv osv. Men det är ju Zigge helt enkelt, det får väl duga som förklaring.

Idag är det strålande sol ute och en värme som påminner väldigt mycket om vårvärme. För mig är våren på gång och jag skulle inget hellre än att vara ute hela dagen i detta väder, självklart då med hundarna som sällskap och träna, promenera och bara vara. Det hade nog gott, om det inte hade varit för att marken är som en sjö och det går knappt att gå någonstans utan att trampa i vattenpölar. Inga problem kanske man tänker, det är ju faktist H u n d a r. Visst har jag hundar, hundar som både tävlar och tränar på en brukshundklubb, hundar som en gång varje vecka badas vilket borde göra dem vana vid vatten, hundar som hänger med på allt jag gör och hundar som faktist är ganska uppfostrade och inte alls speciellt bjäbbiga trots sin lilla dvärghundsstorlek. Men det är också hundar som hatar att bli blöta om tassarna, hundar som hoppar över vattenpölar för att slippa gå i vattnet och hundar som med andra ord tvärvägrar att gå längre än till staket eftersom gatan är en enda stor vattenpöl.
Så var det med det fina vårvädret, solen lyser ju faktist fint in genom fönstret också!

Har lyckats hamnat i en sådan där dal igen med mitt bloggande. Jag vill så gärna men tiden räcker liksom inte till att sätta sig ner och skriva en vettig text här, trots att det rycker i fingrarna.
Det har hänt väldigt mycket sen sist jag skrev och framförallt måste jag börja med att jag överlevde examinationen med glädje och dessutom ett godkänt examensarbete. Jag har alla poäng registrerade och är helt enkelt Klar. Så helt plötsligt, efter 3½ år på högskolan och 16½ år i skolan utan stopp så är jag klar med en egen yrkestitel, något jag kan ta mig framåt med i livet. Lärare för grundskolans tidigare år med inriktning språk och språkutveckling 210 högskolepoäng. Det känns stort, trots att det har gått 6 veckor nu har jag inte riktigt fattat det. Att jag är en lärare. Jag nådde min dröm och blev det jag alltid sagt att jag ska bli.

Samma dag som jag klarade examinationen ringde de från min gamla partnerskola där jag haft all praktik under min utbildning och det visar sig att de vill ha mig på jobb från och med dagen efter på obestämd tid. Så där har jag varit nu sen dess, med lite olika uppgifter då jag varit lite olika personer under veckornas lopp. Det har verkligen varit en kanonstart och väldigt utvecklande där jag varit i både förskoleklassen, fritids, i åk 1, 2 och 3 under de här veckorna. De två sista veckorna var jag vikarie för klassläraren i åk 2 och det var sannerligen en utmaning att få stå där med en egen klass alldeles själv för första gången. Dessutom fick jag fria händer, vilket var underbart, så i två veckor fick jag planera och genomföra lektioner helt efter vad jag själv ville göra och hur i de olika ämnena. För varje gång en lektion gick i lås, för varje gång jag kände att jag fångade eleverna byggdes självförtroendet på och jag tycker verkligen att det gick mycket bättre än vad jag själv trodde. De här två veckorna var verkligen kanonbra för min utveckling och jag känner att det var en superstart efter att jag blev klar!

Nu är det sportlov så nu är jag hemma. Det känns tomt helt plötsligt, så snabbt man vänjer sig! Så får vi se vad som händer sen!

Bortsett från jobbet så har vi en hel del mer på gång, en del hemliga saker, ett lägenhetskontrakt påskrivet, en soffa beställd och betald, en ny stor säng med 5 delar betald och hämtad, ett bort på g från fina vänner och tapetplanering tills lägenheten ska totalrenoveras innan vi flyttar in. Jag har blivit erbjuden att ha en kurs i vår på Eskilstuna Brukshundklubb som jag fortfarande grubblar på om jag kan få med i min redan fulla almanacka, ungdomssektorn byter namn till ungdomsutskottet och från och med i år är det jag och Johanna som styr och vi har hela våren planerad nu. Nizze är anmäld till en lydnadstävling och Zigge ska börja ställas ut i veteranklass i sommar. Välkommen våren, nu är jag taggad!