1 veckas uppehåll med bloggen. min enda förklaring är att jag är helt dränkt i de sista skoluppgifterna, hur kan det kräva så mycket när det bara är några få dagar kvar tills skolan är slut?
Har varit och är fortfarande toknervös för allt som har med examineringen att göra, men samtidigt känner jag mig riktigt peppad på att bli klar med detta, få det överstökat och äntligen ha den här c-uppsatsen bakom mig. Tidigt i höstas förklarde vår lärare för oss hur det går till vid en Doktorering, det vill säga när en person har forskat i flera år och ska bli godkänd som en doktorant i sitt ämne. Egentligen är personen redan godkänd och egentligen kan man anse att personen är klar och hans uppsats är till och med upptryckt och inbunden. Men själva doktorerings tillfället där det finns opponenter som ska ifrågasätta och examinatiorer som ska examineras måste genomlidas för att personen i fråga ska få det svart på vitt, att den har doktorerat och allt vad det innebär (jag är inte speciellt insatt i detta men ungefär så beskrev läraren att det går till)
Till detta drog vår lärare paraleller med våran examinering på vår C-uppsats. Vi är Egentligen färdiga lärare, att vara med på examineringstillfället gör oss egentligen inte till mer och bättre lärare än vad vi har utvecklats till genom de här 3½ åren. Men! Att skriva C-uppsatsen och att vara med på examineringstillfället är en grej man Måste gå igenom, för att få det svart på vitt. Få det på ett papper att man faktist är lärare, för att få sitt examensbevis på att man är en utbildad och behörig lärare.
Så med andra ord, det här som jag är så otroligt nervös för som jag grubblar på hela tiden och som jag med en skräckblandad förtjusning ser fram i mot att klara av. Det är egentligen bara en grej som vi måste ta oss igenom, lida igenom bara för att det ska vara så. för att Sen få det svart på vitt.
Med andra ord Borde det alltså bli bra, det borde fungera och jag borde kunna klara av det. I morgon då tar jag ett stort djupt andetag och gör mitt allra bästa och hoppas på att det räcker fram. Att jag klarar av att göra den där saken som är bara för att det ska vara där liksom!
Pepp pepp!
Har varit och är fortfarande toknervös för allt som har med examineringen att göra, men samtidigt känner jag mig riktigt peppad på att bli klar med detta, få det överstökat och äntligen ha den här c-uppsatsen bakom mig. Tidigt i höstas förklarde vår lärare för oss hur det går till vid en Doktorering, det vill säga när en person har forskat i flera år och ska bli godkänd som en doktorant i sitt ämne. Egentligen är personen redan godkänd och egentligen kan man anse att personen är klar och hans uppsats är till och med upptryckt och inbunden. Men själva doktorerings tillfället där det finns opponenter som ska ifrågasätta och examinatiorer som ska examineras måste genomlidas för att personen i fråga ska få det svart på vitt, att den har doktorerat och allt vad det innebär (jag är inte speciellt insatt i detta men ungefär så beskrev läraren att det går till)
Till detta drog vår lärare paraleller med våran examinering på vår C-uppsats. Vi är Egentligen färdiga lärare, att vara med på examineringstillfället gör oss egentligen inte till mer och bättre lärare än vad vi har utvecklats till genom de här 3½ åren. Men! Att skriva C-uppsatsen och att vara med på examineringstillfället är en grej man Måste gå igenom, för att få det svart på vitt. Få det på ett papper att man faktist är lärare, för att få sitt examensbevis på att man är en utbildad och behörig lärare.
Så med andra ord, det här som jag är så otroligt nervös för som jag grubblar på hela tiden och som jag med en skräckblandad förtjusning ser fram i mot att klara av. Det är egentligen bara en grej som vi måste ta oss igenom, lida igenom bara för att det ska vara så. för att Sen få det svart på vitt.
Med andra ord Borde det alltså bli bra, det borde fungera och jag borde kunna klara av det. I morgon då tar jag ett stort djupt andetag och gör mitt allra bästa och hoppas på att det räcker fram. Att jag klarar av att göra den där saken som är bara för att det ska vara där liksom!
Pepp pepp!
