Jennie

Sist jag skrev hade jag påbörjat min nya kategori. Jag var taggad på att uppdatera massor om allt som hade med kotten att göra, vilket jag självklart fortfarande är. Men så hände en sak som fick så många andra saker att kännas värdelösa och meningslösa. Allt är bra med Kotten och har hela tiden varit, jag har ärligt talat haft en oförskämt lätt graviditet än så länge!

 

Utan det som fick mig att hamna djupt nere på botten var min älskade Nizze.

För några år sedan publicerade jag en berättelse om Nizze och hur sjuk han var när han var 1-2 år gammal och hur han överlevde det som ingen trodde han skulle överleva. I mars i år blev Nizze sjuk igen, han åkte på Cushing syndrom och var väldigt dåligt. Som vanligt repade vår kämpe sig och har mått relativt bra enda fram till slutet på juli när hans kropp plötsligt la av. Dagen jag fruktat över sedan jag hämtade hem Zigge (min första hund någonsin) kom och Nizze finns inte längre här. Trots att det i skrivandes stund gått över en månad sedan Nizze somnade in rinner tårarna när jag skriver detta. Det är det värsta jag varit med om.

 

Jag ska berätta berättelsen om Nizze, så fort jag klarar av att skriva klart den. Jag vill dela med mig av hela resan med att ha en varelse i sitt liv som man älskar mer än vad människor nog kan ana. Det här är min första hund som försvinner, och trots att jag visste att Nizze inte skulle bli lika gammal som ex Zigge som varit frisk i hela sitt liv, så kunde man aldrig vara förberedd på detta. Aldrig.

 

Jag saknar dig Nizze, tänker på dig varje dag och jag önskar hela tiden att du en dag är tillbaka och sitter där bakom min rygg när jag öppnar kylskåpet.