Idag har varit en sån där dag när jag känt mig väldigt låg, det händer nästan aldrig och min första tanke är alltid att jag är på väg att bli sjuk. Förkyld med feber eller något liknande. Jag vet inte vad det beror på men det är en konstig och ovanlig känsla för mig att bara vilja ligga i soffan och titta på tv en hel dag, jag brukar aldrig ens vara hemma en hel dag!
Jag har suttit och läst runt på olika bloggar och hamnade av en slump på en cancerblogg. Och ju fler cancerbloggar jag läste desto mer insåg jag att de flesta slutar på samma sött, att en anhörig skriver ett vackert inlägg och tackar alla läsare för att det följt personen i frågan på dess resa. Jag är livrädd för döden, jag kan inte prata om döden eller ens tänka på den utan att känna paniken komma smygandes.
Medan jag läste dessa bloggar slog det mig att här ligger jag i soffan och slösar bort en viktig dag av mitt liv, medan det finns andra som samtidigt kämpar med näbbar och klor för varje dag de får stanna här i livet. Jag har alltid varit en sådan som varit tacksam för mitt liv och ju fler gånger jag läser om en person som kanske snart inte har livet kvar, inser jag hur lyckligt lottad jag är som bara ibland blir lite förkyld och har ett migränanfall då och då.
Just cancern är väldigt aktuell i min närhet just nu, för 1.5 år sedan tog cancern personen jag såg som min farfar och för bara tre månader sen tog samma sorts cancer Mickes pappa, båda dessa personer delade dessutom samma namn.
Cancer är förjävligt och jag önskar att den inte fanns. För om inte cancern fanns skulle båda Rolf finnas i livet. Jag skulle fortfarande kunna träffa min "farfar" Rolf och skratta tillsammans med honom åt allt och inget som vi alltid gjorde. Jag skulle kunna träffa Mickes pappa Rolf och höra honom berätta alla smaskiga historier om Micke precis som han alltid gjorde. Jag önskar att båda fanns kvar här som dom borde, för vi är många som saknar er!
Som många av er vet svär jag aldrig. eller i princip aldrig. Idag har jag beställt ett armband. Ett armband som innehåller en av de fulaste svordomar jag vet och som jag tänker ha på mig jämt. För oavsett om den attackerar gammal eller ung så förtjänar cancern detta fula ord jag aldrig annars skulle falla mig in att säga.
Fuck cancer
