Den tråkigaste resan någonsin till Helsingborg gjordes igår. Tråkig på det sättet att anledningen till resan var den värsta någonsin, hur mycket jag än älskar Helsingborg så är det inte kul att åka dit för en begravning. Själva tågresan var mysig så jag åkte med Mickes äldsta storasyster och vi fick verkligen möjlighet till att umgås, så trevligt och välbehövligt! När jag väl kom ner i Helsingborg kändes det lite bättre. Det är ju ändå Helsingborg. Men något fattades, Mickes pappa stod inte där och tog mot oss med öppna armar.
Begravningen var väldigt fin och stillsam, med några av mins favorit psalmer och en duktig solosångare.
Mitt i allt det tunga och alla tårar kändes det ändå skönt att få lägga min ros och säga hej då.
Sov gott nu, du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma ditt fantastiska sätt att se på livet! Tack för att jag fick lära känns dig och tack för att Micke finns, världens finaste kille!
Kommentera